Nordic Battle group
Det är mycket prat om Nordic Battle group i media, det är sveriges första yrkesarme som till stor del består av 20-åringar. De rutinerade soldaterna som har varit ute på missioner har inte velat ingå i detta upplägg dels pga för låg lön och att många tror att det kommer vara tufft att åka iväg med nymuckade soldater utan livserfarenhet med befäl som har utbildningsdrillen kvar i kroppen.
Jag har inte själv skrivit denhär texten, men jag ville dela med mig av den ändå för att den är så träffande.
I ett land med en president - det kunde också varit ett litet land med en kung - fanns det en armé med soldater, mestadels värnpliktiga. Mammas Gosse Johnny ryckte in i armén. Hans far såg fram emot att kunna prata lumparminnen med honom.
I det här landet har kvinnorna, nej jag menar mödrarna stor makt. Politikerna vet det. Lille Jonny började sin grundutbildning tillsammans med en massa andra Mammas Gossar. "Vänster, höger vänster, höger" vapentjänst, fys, för lite sömn. Blev både kall och våt, kände sig eländig ibland - men lycklig. Sedan blev det träning med sprängämnen och skarp ammunition. Mammas Gosse var så stolt att han skrev hem till Mamma om det. Samtidigt stod det i tidningar och visades på TV att några värnpliktiga nästan drunknat under en övning, att en bandvagn hade vält och att någon hade förfrusit några fingertoppar. Om utbildningen är bra, realistisk och grundlig måste man räkna med några olycksfall. Men befälen hade kalkylerat utan mor och utan politikerna. Olycksfall - ja, bandvagnen välte för att föraren sommnat, kanske hade han fått för lite sömn. Tillbudet vid vattenövergången - antingen kunde soldaten inte simma, var för tungt lastade eller så var vattnet för kallt. Och kylskadorna, att vara i fält i minus 35-40 grader är ju inte klokt!!!
Det tyckte i alla fall mamma. Mödrarna började höra av sig. Vad nu? Lille Johnny var i fara, fick inte tillräckligt med sömn, vila, frös och var våt - ååå herregud... Politikerna fick brev,pressen började sina skriverier, TV och radio började ta upp saken. Befälen utpekades som obildade, orättvisa och omdömeslösa galningar. Så småningom fick Mammas Gosse sova minst åtta timmar varje dygn. Han slapp bli kall och våt. Han blev aldrig mer för trött eller varm, utbildningen blev ett skämt. Det blev så lungt och säkert att Mamas Gosse aldrig lärde sig skjuta och överleva. Så kom den dagen då Mammas Gosse gick ut i kriget. Stackars lille Johnny, stackars alla mammas gossar. Fienden hade ingen aning om det här med säkerhet eller så brydde de sig inte om det.
Fienden anföll på dagen, fienden anföll om natten när lille Johnny sov på sin post eller åt sin middag, och Mammas Gosse var ju van att få sin sömn och äta varm mat tre gånger om dagen. Fienden kämpade i regn, i snöstorm, han gick och sprang fortare än lille Johnny, och värst av allt - fienden använde riktiga kulor och sprängämnen. Fienden brydde ju sig inte om någonting... Mammas Gosse sköt ibland sina kamrater. Han gjorde det för att han var rädd och saknade träning. Mamma var stolt. Men lille Johnny då? Det finns ett monument i det här landets huvudstad, med namnen på alla små Johnnys ingraverade. Man kan ofta se mödrar som gråter där, och fäder med sorgsna ögon.
Bearbetat efter original av Paul Manser, Vietnamveteran
Denna bild är från kosovo 2001. Det pågor strider i bergen mellan Makedonska armen och albansk gerilla, våran uppgift var att förhindra att kriget spred sig in i kosovo. 
Denna bild är tagen på natten när vi avfyrar våra granatkastare. jag befinner mig vid den första pjäsen på knä.
vår uppgift var att belysa gränsen så att posteringarna kunde se om det pågick förflyttningar mellan gränserna.
